Alkohol. Nej inte den i innehållsförteckningen på hårspraysflaskan…

Jag känner att jag vill ta upp ett ämne här, som inte har något med smink att göra. Det handlar om alkohol. Alltså den där alkoholen som vi köper på systembolaget och på krogen. För att jag vill få folk att öppna upp ögonen, försöka i alla fall.

Jag drack alkohol första gången när jag hade fyllt 18 år. När jag var 18 började jag springa på krogen och tillhörande förfester och efterfester, självklart med alkohol inblandat. Ibland fem helger på raken, och nån onsdagspub där också. Det varade i nåt år, och under de åren hann så mycket roligt men även tråkigt hända. Fester och krogen är ju ett perfekt ställe att träffa folk på, nya vänner och kanske nån kärlek också. Med alkohol i kroppen så vågar folk faktiskt gå fram till den där snyggingen och prata. Med alkohol i kroppen så gör folk saker som de annars aldrig skulle göra om de var nyktra.

Och det var det som fick mig att tänka efter. Man är ju oftast inte sig själv med alkohol i kroppen. Det fick mig att inse att alkohol är läskigt, att det kan göra en person så himla annorlunda är läskigt. Att det är så pass starkt att det kan förändra någon. Och att det kan få en att må så dåligt och bli bakfull. Det är gift. Alkohol är gift. Ett gift som så många inte kan hantera. Alkoholen är oftast början till droger också, alkohol är alltid det man testar först och sen när det slutar fungera går man vidare till starkare och farligare grejer.

Idag är jag 23 år fyllda. För över ett år sedan, eller kanske till och med två år (jag håller inte koll), så gav jag upp festandet. Jag gillade inte att jag och alla andra blir som helt andra personer när de dricker alkohol i för stora mängder. Jag såg att folk inte kunde prata ordentligt, folk kunde inte gå ordentligt, folk blev helt enkelt ”tröga” och visste knappt vad dom gjorde. Jag hörde om folk som somnade i snödrivorna för att dom var i fyllan och inte hade tagit sig hem. Jag var med om att bli sårad på grund av att någon annan hade druckit alkohol och inte kunde tänka klart. Jag insåg att jag visst kunde prata med folk fastän jag var nykter. Jag insåg att jag kunde visst stå på dansgolvet och shakea loss fastän jag var nykter. Jag insåg att jag visst kan ha roligt med mina vänner en lördag kväll utan att behöva alkohol i kroppen.

Istället för att fråga mig varför jag INTE dricker, så tycker jag att man ska fråga sig själv varför man dricker. Dricker du för att du mår dåligt över något? Är det dina vänner som får dig att vilja dricka? Kan du inte ha roligt med dina vänner utan att dricka alkohol? Behöver man alltid ha en öl i handen när man kollar fotboll? Är inte fotboll roligt att kolla utan att dricka några öl? Dricker du för att det är något som tynger dig och du tror att alkoholen tar bort det? Har du någonsin vaknat upp dagen efter och det där som tynger dig är som bortblåst? Har du någonsin vaknat upp dagen efter och känt att tyngden är ännu större nu? Är det verkligen så gott med öl att du vill dricka 12 öl på en kväll? Är redbullvodka verkligen så gott att du vill dricka 6 st drinkar på en kväll?

Idag kan jag dricka ett glas rött vin om jag äter en god middag, eller en öl bara för att jag är sugen på det. Men det räcker. Och har jag något jag mår dåligt över så super jag inte bort det, utan jag tar itu med det istället. För jag vet att problemen försvinner inte bara för att man dricker alkoholen, istället byggs de bara på och blir ännu jobbigare. Jag tar hellre itu med sakerna direkt, istället för att plåga mig i flera veckor eller kanske månader. Livet är för kort för att förstöra det med alkohol. Och det är inte alltid bara ditt liv som blir förstört, ibland får även dina nära och kära ta skiten. Alkohol är ett gift, och det giftet förstör din kropp. Och jag som redan är sjuk och inte har en fullt fungerande kropp, kan inte förstå hur man vill kasta bort en fungerande kropp genom att dricka en sån skitsak som alkohol…